torsdag 23 september 2010

Längst inne i innersta mig....

Kan inte släppa det.....

Det är dags nu va?? Dags att gå vidare.....dags att släppa taget.....dags att ta tag i mitt liv!!

För vissa är det som att dra bort ett plåster.... gör ont för stunden, men sen vill man bara bli av med klisterresterna så fort som möjligt....

För mig.... 6 månader senare.....idag..... är det nog läge att plocka bort fotot ur plånboken.... ett väldigt fint foto....

Att ens se åt nån annan ger mig fortfarande känslan av att vara otrogen....

Alla är vi olika.... verkligen olika....

Alla har vi olika mål med livet.... VI hade olika.....

Konstigt ändå på något sätt.......... hur mycket jag än tänker å vill styra mitt minne.... minns jag nästan bara allt som varit bra, helt fantastiskt och alldeles alldeles underbart.... för det var det....

....det är nog det som gör att känslan av att någon blir lyckligare utan mig i sitt liv känns extra tung....

som att bli petad för att man inte duger.... det är ju faktiskt så det är.....

Men jag orkar inte tänka mer..... orkar inte grubbla.....eller fundera över hur det kunde varit, hur det var då, eller hur det är nu...... jag orkar inte.....



Förhoppningsvis sista gången jag känner att jag måste skriva av mig här....

Förhoppningsvis sista gången jag tittar upp i fönstrena för att se om de är öppna eller stängda eller om det är tänt eller släckt.....

Förhoppningsvis sista gången jag önskar mig saker jag inte har....

Förhoppningsvis sista gången jag drömmer mardrömmar om det här.....

Förhoppningsvis sista gången jag sitter vaken mitt i natten och tårarna rinner....

Förhoppningsvis sista gången jag får uppleva detta....

Förhoppningsvis
....



"Står du med en fot i framtiden och en i det förflutna så pinkar du på nuet"

....och det är ju inte riktigt meningen.....


Även fast det inte är lika jobbigt längre så
hatar jag att sakna dig
...


Jag är en patetisk galning....Get Over It!!

JAG SKA!!


Undra om han glömt av mig??.....


2 kommentarer:

  1. love to you min vän/ tirre

    SvaraRadera
  2. Hej Linda...Jag kan ärligt säga att jag inte glömt av dej alls,vet bara inte hur jag skall beete mig bara. Har tänkt på dej varje dag och saknat dej med,kanske är svårt att tro att jag gjort det men sanningen är att jag gjort det. Saknar dej...Saknar din Underbara familj...Saknar Din Härliga släkt...Saknar dina Fina vänner...Ni undrar säkert allihop va fan det är för fel på mig då jag tog beslutet....Samma fråga ställer jag till mig själv...Men en sak är säkert även om ni tycker det låter konstigt ,och det är att jag tänker på dej och saknar dej Linda...Och alla er andra!!!!! // Oscar

    SvaraRadera