Inne i dimman....

Min hjärna går på högvarv...... så mycket högvarv att det börjar lukta bränt.......jag blir utbränd av allt tänkande....

Jag har blivit grubbelsmurfen..... har så mkt att tänka på.......är det alltid självklart att man ska veta hur man känner..... är det alltid självklart att man måste veta....

har liksom fastnat i nån slags vinkelvolt och inte vet hur jag ska ta mig ur..... hur ska man kunna veta vad som är rätt eller fel eller vad som är bra eller dåligt.... vem har facit??

Sömnlösa nätterna är tillbaka......nätter fulla av grubbel....... inte bara dåligt.... utan ändå en blandad känsla med inslag av lättnad.....

Jag skulle behöva en uppenbarelse, en upplyst väg för att veta vilken som är rätt väg.....finns det en rätt väg?... Finns det en Gud så är det läge att visa sig nu.....känns som om jag har två vägar att välja mellan å båda startar med en rejäl uppförsbacke, så lång uppförsbacke att jag inte ser vilken det är som sedan planar ut och blir den bästa..... medan den andra helt plötsligt blir en brant nerförsbacke rätt ner i helvetet.....igen...... höger eller vänster, a eller b, x eller y......??

vad är det för skillnad på magkänsla och känslan man har i hjärtat.....vad ska man följa..... borde man följa det ordspråk man hela sitt liv haft eller är det oki att göra ett undantag eller har jag blivit trollbunden och inte ser riktigt klart....... en helt fantastisk oas...... som när man kommer för nära bara försvinner.....Vågar jag?

Måste det alltid finnas ett beslut.....kan man inte bara ta dag för dag för att se hur det går....man måste ju ändå testa, för annars kommer man aldrig få veta....

Jag har nog stött på mitt största huvudbry.... ever...... jag blir gråhårig..... om inte är iaf mörka ringar under ögonen trendens senaste har jag hört....

Nej, jag skriver inte dagbok, men monologer känns helrätt för mig......Borde jag bli poet??

Blev dock inte grubbelsmurfen utan självmordsbombarsmurfen, men det får gå det med!